Juldikter - Vackra Dikter för Julen

När mörkret sänker sig kring vår jord och snön läggs mjukt på varje bord, då tänder vi vårt ljus med varma hand och sprider glädje över land.

Nu är det jul igen, hurra! Med pepparkakor, glada små. Vi samlas kring det dukade bord och tackar för allt gott på jord.

Julens ljus i fönstret står, och utanför är vintern här. Men inomhus är värmen stor när hela släkten runt oss bor. Vi delar skratt och minnen gamla, och låter hjärtats röster tala. För julen handlar inte om det yttre, utan om den kärlek vi får njuta.

En gran står klädd i varje hem, med kulor, ljus och stjärnors sken. Och barnen väntar med förväntans glöd på julens magi och kvällens fröjd.

Julmusiken spelar sakta, och vi får en stund att akta de band som håller oss ihop och lyfter själens djupaste hopp. Så låt oss stanna, andas in och tacka för att julen är min och din.

Mitt i vinterns kalla famn hittar vi varandras hamn. Julen lyser upp vår stig och påminner oss att älska dig. Med granens doft och ljusets sken blir natten aldrig mörk och sen.

Snön faller tyst på taken ner, och julen sprider värme mer. God jul till dig från hjärtats djup, må friden fylla varje stup.

Ljusen brinner, granen står. God jul till dig från mig i år!

En stilla jul, en varm kram, och önskan om allt gott framför oss än.

God jul med frid och ljus! Må värmen fylla varje hus.

Minns du julen när vi var små, när snön låg djup och ljusen stod på rad? När pepparkaksdoften fyllde varje rum och världen utanför var tyst och stum. Den känslan bär jag med mig än, och varje jul så tänker jag igen på allt det vackra som har varit och allt det goda som vi delat.

I decembers djupa mörker finner vi ett inre ljus. Det bor i varje tänd adventsljusstake, i varje gran som pryder våra hus. Det är ljuset av gemenskap, av minnen burna genom tid. Julen viskar: stanna till en stund, och känn på den djupa friden.

När stjärnorna lyser över snöklädd mark och natten är så klar och stark, då känns det som om tiden stannar av och världen vilar i ett fridfullt hav. Julen är den stunden på året då hjärtat öppnar sig på vid gavel och vi påminner oss det viktigaste: att ha varandra, troget och sant.

Det finns en värme som bara julen ger, en känsla djupare än någon ser. Den bor i doften utav kryddor, gran, i barnens röst som sjunger än. Den bor i tystnaden kring julbordet sent, i blickar som säger allt som aldrig sagts. Julen är inte vad vi äger, utan vilka vi är för varandra.

Nu tändas tusen juleljus i varje stad och varje hus. Med glada röster, hjärtats sång, vi firar julen ännu en gång. Må friden sänka sig på jord, och godheten spridas med varje ord.

Julnatten är den heligaste natt, då stjärnorna lyser över berg och slätt. Då samlas unga, samlas gamla, och låter julens glädje famna. En blixt av hopp i mörka tider, en sång om frid som aldrig lider.

I stugan brinner ljusen klara, och ute dansar snön, den rara. Vi tackar för det år som gått och för den jul vi åter fått. Som våra fäder före oss så samlas vi vid julens kors. Att fira livets ljus i mörka tid och önska alla människor frid.

Tomten kommer med sin säck, och renarna springer över tak! Med julklappar, stora som små, bara för dig - varsågod och ta!

Snögubben står i snön därut och väntar på att julen ska ta slut. Men vi vill att den stannar kvar, med godis, lek och tomtens hår!

Lilla stjärna på vår gran, lyser fint för varje man. Tomtenissen i sitt bo packar klappar i sin sko. Alla barnen ropar: Ja! Nu är julen här, hurra!