Julsånger med text: historien, psalmerna och dansen kring granen

Den svenska julen har en repertoar på ett tjugotal sånger som nästan alla kan, och de flesta har sin bestämda plats. Kring granen sjunger vi Nu är det jul igen, Räven raskar över isen och Hej tomtegubbar. I kyrkan blir det Stilla natt, Var hälsad, sköna morgonstund och O helga natt. Och däremellan, i köket och i förskolans samling, går Tomtarnas julnatt, Nu tändas tusen juleljus och Gläns över sjö och strand om och om igen från första advent.

Sångerna och granen flyttade in i de svenska hemmen ungefär samtidigt.

Det som är lätt att missa är hur unga många av dem är. Gläns över sjö och strand fick sin melodi 1893. Julpolskan trycktes 1895, Tomtarnas julnatt och Nu tändas tusen juleljus skrevs båda 1898, och Raska fötter springa tripp, tripp, tripp kom 1901. En stor del av barnens julrepertoar föddes alltså inom loppet av åtta år, i barntidningar och sånghäften för hemmet.

Samtidigt hände något annat. Julgranen, som länge hade stått på herrgårdar och i prästgårdar, blev vanlig i svenska hem först i slutet av 1800-talet. Plötsligt fanns det något att dansa runt, och någon behövde skriva sångerna.

Svenska är julsångerna bara delvis. Stilla natt kommer från Österrike, Det är en ros utsprungen och När juldagsmorgon glimmar från Tyskland, O helga natt från Frankrike, Härlig är jorden från Danmark och Julpolskan från Finland. Bjällerklang är amerikansk. Det som gör dem svenska är att vi har sjungit dem i generationer, ofta med texter som har slipats till på vägen. Vilka av dem du får skriva ut, och varför, går vi igenom i avsnittet om upphovsrätten i sånghäftet.

Tomtarnas julnatt skrevs av folkskolläraren Alfred Smedberg (1850–1925) och trycktes i barntidningen Jultomten 1898, under pseudonymen Tippu Tipp. Melodin brukar tillskrivas Vilhelm Sefve, men den uppgiften är inte helt säker. Sången har åtta verser och följer tomtarna en hel natt: de kryper fram ur vrårna, äter av maten som folket har ställt fram, dansar kring granen och städar undan innan de smyger tillbaka.

Den som tycker att första raden låter fel har rätt, på sätt och vis. Smedberg skrev ”Midnatt råder, det är tyst i husen”, men i dag sjungs den oftast ”Midnatt råder, tyst det är i husen”. Det är ändå refrängen alla minns: tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp. Den är så lätt att även den som aldrig har sett texten sjunger med, och därför är det oftast till Tomtarnas julnatt som tomtarna smyger in i luciatåget. Hela texten finns längre ner och bland våra klassiska juldikter.

Raska fötter springa trycktes 1901 i tidningen Julklappen, under titeln Liten julvisa. Texten skrev Sigrid Sköldberg-Pettersson (1870–1941), och musiken skrev Emmy Köhler, samma Köhler som tre år tidigare hade gett ut Nu tändas tusen juleljus. Det är en av få julsånger som berättar en hel jul från början till slut: mamma lackar in paket, pappa köper gran, och i femte versen bärs granen ut igen.

Lägg märke till vem som delar ut klapparna. Det är inte tomten utan julbocken, som står där i pappas rock. När sången skrevs var det fortfarande vanligt på många håll i Sverige att någon i släkten klädde ut sig till julbock. Tomten tog över under 1900-talet, men bocken fick stanna kvar i sången. (Margit får sin docka och lillebror sin gungehäst. Ingen har ännu frågat vad pappa fick.)

Från samma tid kommer Sockerbagaren, som Alice Tegnér gav ut 1895. Den handlar om en konditor, men med julgranssaker och pepparkakor i texten har den blivit en självklar decembersång. Historien om dess snällare slutrader finns i vår genomgång av luciasångerna.

Emmy Köhler (1858–1925) skrev både text och melodi 1898, och sången trycktes i kalendern Korsblomman inför 1899. Köhler var lärare, en tid vid hovet, där hon lärde prins Erik att läsa och skriva. Hon hörde till dem som ville få in lek och rörelse i barnvisorna, men det är den här stillsamma sången hon blev ihågkommen för. Under 1900-talet blev den en av de mest sjungna julsångerna i Sverige, i kyrkan och skolan lika mycket som hemma, och 1986 togs den in i psalmboken som nummer 116.

Den har till och med klarat en punkversion. Ebba Grön skrev 1980 en egen text till melodin, Nu släckas tusen människoliv, om dem som saknar ett hem i julen. Originalet finns längre ner och bland våra adventsdikter, eftersom den ofta sjungs redan när det första ljuset tänds.

Gläns över sjö och strand är Viktor Rydbergs dikt ur romanen Vapensmeden från 1891. Titeln Betlehems stjärna fick den först när Alice Tegnér gav ut sin tonsättning 1893, i sånghäftet Sjung med oss, mamma! Det finns flera andra melodier, bland annat av Ivar Widéen, men det är Tegnérs som nästan alla sjunger. I psalmboken står den som nummer 134, under trettondedag jul.

”En dikt blir aldrig folkets egendom, förrän den sjunges.” – Viktor Rydberg

Tegnér hade ändrat i texten för att den skulle passa melodin, och hon var enligt egen utsago ”orimligt nervös” när sången första gången skulle sjungas för Rydberg, som liksom familjen Tegnér bodde i Djursholm. Efteråt frågade hon om han hade tagit illa upp. Svaret har blivit lite av ett motto för alla julsånger: ”Kära fru Tegnér, ändra hur mycket ni vill. Nu förstår jag att en dikt blir aldrig folkets egendom, förrän den sjunges.” Historien om hur dikten föddes en sommarkväll på Vättern finns bland våra juldikter.

Nu är det jul igen är den självklara öppningen när ringen ska börja gå. Sången är gammal och finns både i Danmark och i Sverige. En notuppteckning från omkring 1840 visar att den sjöngs redan då, men vem som skrev den vet ingen.

Texten är ett litet skämt i två steg. Först lovar den att julen varar ända till påska. Sedan tar den tillbaka alltihop: det var inte sant, för däremellan kommer fastan. Själva dansen är så enkel som en dans kan bli. Alla håller varandra i händerna och går runt granen i takt med sången, och det enda som krävs är att ingen drar för hårt i farmor.

Räven raskar över isen är den äldsta av lekarna, och den har lekts i över 300 år. Olof Rudbeck beskriver 1689 i sitt verk Atlantica hur vanligt folk roar sig med lek och dans efter julmaten, och en av lekarna börjar ”Hå, hå, Räfwen han låckar på isen”. I den form vi sjunger i dag trycktes den 1897, i Vilhelm Sefves lekbok Hvad ska’ vi leka?, och den spreds med sånglekshäftena från Nääs några år senare.

Räven har raskat över isen i över 300 år. Det är längre än granen har stått i svenska vardagsrum.

Leken går till så här. Ringen går runt granen medan alla sjunger de första raderna. Vid ”så här gör flickorna” niger hela ringen, och i nästa vers bockar alla som pojkarna. Sedan fortsätter man så länge någon kommer på en ny person. Gubbarna snusar, gummorna stickar, Grin-Olle gråter och Skratt-Olle skrattar. Bagaren kavlar och gruvarbetaren borrar.

Vårt råd: låt barnen hitta på de nya verserna. Det är där leken blir rolig på riktigt, och det är där morfar äntligen får visa hur man snusar.

Hej tomtegubbar är i grunden en polska. Melodin trycktes första gången 1815, då utan ord, och en bit av texten finns nedtecknad 1833. Från 1898 dyker sången upp i samlingar med sånglekar för barn, och som skålvisa började den användas först på 1900-talet. Den har alltså varit danslek längre än den har varit snapsvisa, även om texten påstår något annat.

Den som lyssnar noga hör att barnen i ringen sjunger om att slå i glasen, eftersom livet är kort och fullt av möda och stort besvär. Ingen brukar ta illa upp. Melodin är dessutom en av de mest använda till nya snapsvisor, så den som sjunger den vid julbordet på eftermiddagen och kring granen på kvällen har klarat av halva julafton på en enda melodi.

Julpolskan, som de flesta kallar Nu ha vi ljus här i vårt hus, skrevs av den finlandssvenske författaren Rafael Hertzberg (1845–1896). Den trycktes 1895 under en titel som säger allt: Barnen dansa kring julgranen. Melodin skrev Johanna Ölander. Liksom i Raska fötter är det julbocken och inte tomten som kommer med klapparna, och belöningen efter dansen är lutfisk och gröt. (Tårtan i samma rad var förmodligen det som fick barnen att orka.)

Ringen runt granen sluts en sista gång på tjugondag Knut, den 13 januari, när julen dansas ut. Julgransplundringen är en nordisk tradition som har förändrats förvånansvärt lite sedan 1870-talet: man dansar, plundrar granen och bär ut den. Då kommer ofta Små grodorna fram, fast den egentligen hör midsommar till. Alla hoppar på huk och viftar med händerna vid öronen och bakom ryggen när det sjungs om öron och svansar. Melodin tros komma från en fransk marsch från revolutionstiden, vilket ger den ett ovanligt militärt förflutet för en barnlek.

Mer om tjugondag Knut och de andra julsederna finns i vår guide till svenska jultraditioner.

Stilla natt började som en dikt. Den unge prästen Joseph Mohr skrev Stille Nacht 1816, och två år senare satte organisten Franz Gruber melodi till den. Den sjöngs första gången på julafton 1818 i kyrkan i Oberndorf nära Salzburg, till gitarr. Historien om en mus som skulle ha ätit sönder orgelbälgen, så att de var tvungna att ta gitarren, anses inte trovärdig. Troligen hade Mohr och Gruber bestämt sig i förväg.

Kringresande sångare spred sången över Europa och ända till New York 1839, och i dag sägs den vara översatt till fler än 300 språk. Den mest berömda historien om den är också den svåraste att belägga i detalj: julen 1914 ska tyska och brittiska soldater ha sjungit den mot varandra över ingenmansland, under den spontana julfreden på västfronten.

Den svenska text som sjungs i dag har flera upphovspersoner. Prästen Oscar Mannström översatte den 1915. I 1937 års psalmbok anges också psalmdiktaren Edvard Evers, som gjorde en egen översättning 1917, och författaren Torsten Fogelqvist, som bearbetade texten för den nya psalmboken. Det är den versionen, med ”Allt är frid; stjärnan blid”, som de flesta kan. Alla tre dog för mer än 70 år sedan, så texten är fri att skriva ut, och den finns längre ner. I dagens psalmbok har Stilla natt nummer 114.

Nej, den handlar inte om Adam och Eva. O helga natt kallas Adams julsång efter sin kompositör, fransmannen Adolphe Adam, som skrev melodin 1847. Texten skrev poeten Placide Cappeau, sedan byprästen i Roquemaure hade bett honom om en juldikt för att fira att kyrkans orgel var renoverad. På franska heter sången Cantique de Noël eller Minuit, chrétiens.

O helga natt kallas Adams julsång efter kompositören. Adam och Eva har inget med saken att göra.

Den svenska texten är en gåta. En första svensk översättning gavs ut redan 1865, och en anonym text trycktes igen 1889. Länge ansågs konsertsångaren Augustin Kock (1886–1956) ha skrivit hela den svenska texten, men han var tre år gammal 1889 och kan som mest ha skrivit en av verserna. Även den uppgiften är omstridd. Därför skriver vi inte ut texten här. Den del som kan vara Kocks är skyddad till och med 2026, och vem som skrev resten av den version som sjungs i dag är inte klarlagt.

O helga natt är skriven för en solist, inte för en församling, och därför finns den bara i ett fåtal psalmböcker. Den hör i stället hemma i konsertsalen och på julskivan, och den brukar avsluta julkonserterna. Den mest kända svenska inspelningen är Jussi Björlings från 1959. Vill du höra den live i december finns tips på julkonserter runt om i landet.

Julottan börjar traditionellt med att hela kyrkan reser sig och sjunger Var hälsad, sköna morgonstund. Johan Olof Wallin skrev den till 1819 års psalmbok, och den blev så älskad att längtan efter att få sjunga den bidrog till att julottan återinfördes i Lunds stift under 1800-talet. Melodin är Philipp Nicolais från omkring 1597, och den har kallats koralernas drottning. Sedan 1986 har den på en del håll fått lämna plats åt När juldagsmorgon glimmar som ingångspsalm.

När juldagsmorgon glimmar bygger på en tysk sång av Abel Burckhardt från 1845 och fick troligen sin första svenska text av söndagsskolans pionjär Betty Ehrenborg 1851. Den sjöngs länge i söndagsskolan, med rader om ”min barndoms dagar”. I 1986 års psalmbok står en bearbetad text av en okänd upphovsperson, och därför återger vi den inte. (Melodin har för övrigt ett ovanligt andra liv: sedan 1991 är den också Mikronesiens nationalsång.)

Två äldre psalmer hör också julen till. Det är en ros utsprungen trycktes första gången på 1580-talet, fick sin mest kända sättning av Michael Praetorius 1609 och översattes till svenska av Thekla Knös 1867. Härlig är jorden skrevs av dansken Bernhard Severin Ingemann 1850 och översattes av Cecilia Bååth-Holmberg 1884. I den danska psalmboken för kyrka och hem står den under Jesu födelse, och dess sista vers handlar om änglarna som sjöng för herdarna. I Sverige förekommer den också vid årsskiftet och vid begravningar.

Till samma krets hör Jul, jul, strålande jul av prästen Edvard Evers, som bara har två strofer och fungerar lika bra uppläst som sjungen. Alla fyra texterna finns längre ner.

De moderna julsångerna är skyddade av upphovsrätten, så här får du bakgrunden men inte texterna. Tänd ett ljus skrevs av Niklas Strömstedt och Lasse Lindbom och spelades in av Triad 1987. Lindbom kom hem en dag i november med refrängen färdig i huvudet men utan en enda vers, och låten skrevs klart i studion medan teknikern väntade. Den spelades in nästan helt utan instrument, och en del av körrösterna är samplade. De ligger inte helt rätt i tonhöjd, och det är därför det stundtals låter lite falskt. Det har inte hindrat den från att bli en av de mest spelade svenska jullåtarna.

Tänd ett ljus låter ibland lite falskt. Det är samplingarna, inte du.

Mer jul av Adolphson & Falk spelades in i en talstudio på Sveriges Radio i december 1981 och gavs ut året efter. Den version som spelas i dag är en omarbetad inspelning från 1984, som kom ut på röd vinyl. Upphovsmännen säger själva att den är skriven med en stor portion ironi och humor, vilket förklarar varför den fungerar lika bra för den som älskar julen som för den som är trött på den redan i november.

Just den tröttheten är en klassisk invändning mot julmusik: att den börjar spelas i affärerna långt före advent. Vårt råd: spara de moderna klassikerna till december, så håller de hela vägen till trettondagen.

Bjällerklang är Jingle Bells, som amerikanen James Lord Pierpont skrev 1850 under titeln The One Horse Open Sleigh. Sången handlar om en slädfärd och blev julsång först med tiden. Den blev också den första sång som sändes från rymden, från Gemini 6 i december 1965. Den svenska texten skrevs av Eric Sandström och Gösta Westerberg, och eftersom Sandström dog 1992 är den skyddad till och med 2062. Skolgårdsversionen ”Bjällerklang, bjällerklang, cykla bak och fram” har däremot ingen känd upphovsperson och trycktes i bok redan 1980.

Jag drömmer om en jul hemma är Irving Berlins White Christmas från 1940, men den svenska texten av Lennart Reutersköld handlar om något annat än originalet: en sjöman som längtar hem till Sverige i juletid. När det lider mot jul, som börjar ”Det strålar en stjärna”, har text av Jeanna Oterdahl och musik av Ruben Liljefors från 1909. Oterdahl dog 1965, så texten är skyddad till och med 2035. Hej, mitt vinterland skrevs av Britt Lindeborg och spelades in av Lena Conradson 1960.

Och så Ser du stjärnan i det blå?, från Disneyfilmen Pinocchio. Det är den sång som Benjamin Syrsa sjunger i skenet av ett stearinljus i slutet av Kalle Anka på julafton, och för många är det den som betyder att julen har börjat på riktigt.

Julsångerna har sina tider på dygnet, och den som håller i sånghäftet på julafton gör klokt i att respektera dem. Hej tomtegubbar hör till bordet, inte till morgonkaffet. Stilla natt sjungs bäst när det är mörkt ute och ljusen är tända. Och Räven raskar över isen kräver en ring av människor som har ätit, men inte så mycket att de inte orkar niga.

Här är vårt förslag till en julafton i sång, från morgonen till julottan och vidare till tjugondag Knut. Hela dagens schema, med Kalle Anka klockan tre och julbordet, finns i vår genomgång av svenska jultraditioner.

En fråga kommer tillbaka varje december, och den handlar inte om vilka sånger man ska sjunga utan om man får kopiera texterna till sånghäftet. Svaret beror på vem som skrev dem. En sångtext är skyddad i 70 år efter upphovspersonens död, och skyddet löper ut vid årsskiftet. För en översatt text måste både den som skrev originalet och den som översatte ha varit döda i mer än 70 år. Traditionella visor som Nu är det jul igen, Hej tomtegubbar och Räven raskar över isen har ingen känd upphovsperson och är fria.

Det betyder att alla 13 texter längre ner får skrivas ut och delas ut, eftersom de är traditionella eller skrevs och översattes av människor som dog före 1956. Hit hör Stilla natt i 1937 års lydelse, Tomtarnas julnatt, Nu tändas tusen juleljus, Gläns över sjö och strand och Raska fötter springa. Bjällerklang, När det lider mot jul, Hej, mitt vinterland, Ser du stjärnan i det blå?, Tänd ett ljus och Mer jul är däremot skyddade.

O helga natt är ett gränsfall. Om Augustin Kock skrev en av verserna, som det ofta påstås, blir den fri den 1 januari 2027, eftersom han dog 1956. Men så länge det är oklart vem som skrev resten av den svenska text som sjungs i dag är det säkrast att låta bli att kopiera den. Behöver du en skyddad text finns den i sångböcker, i körens noter och i församlingens sånghäfte. Vill du slippa frågan helt räcker de fria sångerna gott till en hel julafton.

Tillbaka i vardagsrummet. Räven har raskat färdigt, Skratt-Olle har skrattat och morbrodern har till slut fått sätta sig i soffan. Ringen har lösts upp, men mormor sjunger fortfarande när hon går ut i köket, och nu är det Nu tändas tusen juleljus. Någon i soffan nynnar med. Ingen har en text framför sig.

Det är så julsångerna överlever. Inte i sångböckerna, utan genom att någon börjar och de andra hänger på. Rydberg hade rätt: en sång blir vår först när den sjungs.

Texterna som är fria att sjunga och skriva ut finns här nedanför, så att det i år är du som kan tredje versen av Tomtarnas julnatt. Vill du hellre läsa än sjunga finns fler klassiker bland våra juldikter.