Vårdikter - Dikter om Våren och Valborg

Nu tändes eldar över land, och vintern flyr för vårens hand. Vi samlas alla, stor och små, och sjunger in den ljusa vår.

Valborg, välkommen med din glöd, du ger oss hopp och varma bröd. Efter månaders mörka natt står våren här, så ljus och glatt.

I kväll när brasorna står höga och gnistorna far mot det blåa, då känns det som att hela livet får börja om på nytt ändå.

Vi firar att ljuset vinner, att kylan ger med sig till slut. Varje valborgsmässoafton påminner om att ljuset alltid bryter ut.

Så samlas vi när april tar slut, med sånger, värme, glädjens ljud. En kväll som badar i tradition, där våren får sin invigning skön.

Elden brinner, våren kommer, allt blir ljust igen.

Glad Valborg! Må vårens värme fylla ditt hjärta med hopp.

Vintern flyr, våren ler, och livet blommar mer och mer.

Först en droppe, sen en ström, och snön som smält blir till en dröm. Våren viskar genom träd: jag är här nu, och jag är glad. Blommorna reser sig ur jord och fåglarna sjunger överallt i nord.

Se hur grått blir grönt igen, hur solen värmer hud och ben. Varje knoppas öppnande är ett litet under, stilla där. Naturen andas, djupt och fritt, och allt som sovit vaknar, bit för bit.

I dag kände jag det till slut, en vind som bar på vårens ljud. Livet sträckte sig mot sol och mörkrets tid har nått sitt mål. Våren är ingen plötslig gäst, hon smyger sig in, men stannar kvar.

Lågorna dansar mot natthimlen klar, och gnistorna stiger som stjärnor var. Vi står i cirkeln kring elden varm och känner gemenskapen i varandras arm. Så har vi gjort i hundra år, och så ska vi fira varje vår.

Tänd elden, låt den brinna hög, och sänd mot skyn vår vintersorg. I lågan ser vi året nytt, och allt som varit mörkt har flytt. Kring brasan samlas unga, gamla, och vårens röster börjar samlas.

Det finns en kväll på året då hela Sverige stannar till och står. Vi lyfter blicken mot en eld och tänker: nu börjar en ny värld. Vinterns tyngd får falla av och hoppets frö får kraft ur vårens sav. Den här kvällen är vår påminnelse om att ljuset alltid följer mörka nätter.

När sista snön har smält och gått och markens hjärta åter slagit, då står vi där med öppna armar och tar emot den vind som värmar. Valborg är en bro av ljus mellan vintermörker och sommarens brus. Så låt oss fira denna stund, och tacka för att våren kommit, frisk och sund.