Julkalendrar genom åren: SVT:s julkalender 1960–2026, år för år

Julkalendern började i radion. I oktober 1957 såg radiomannen Rolf Bergström den adventskalender som Sveriges Flickors Scoutförbund gav ut varje år och fick idén att låta radion öppna en lucka om dagen. Samma december sände Sveriges Radio Barnens adventskalender. Själva papperskalendern var äldre än så, och den historien finns i vår guide till adventskalendern.

Varje svensk generation har sin egen julkalender. Ingen av dem har sett de andras.

1960 flyttade idén till tv. Programchefen Barbro Svinhufvud ville ha en kalender i rutan, och manuset skrev Gösta Knutsson, mannen bakom Pelle Svanslös. Titteliture hade premiär på första advent, den 27 november, och eftersom tv inte sände på onsdagar blev det ändå precis 24 avsnitt. Samma kalender gick i radion, och så fortsatte det fram till 1972.

En del har sett annorlunda ut genom åren. Fram till 1971 hette programmet Adventskalendern, och fram till 1977 började det på första advent, så antalet avsnitt varierade. Sedan 1978 har julkalendern premiär den 1 december, med ett enda undantag: Klasses julkalender 1992, som drog igång redan på första advent. Papperskalendern har tryckts i Sågmyra i Dalarna sedan 1960, och sedan 1989 kommer tv:s och radions kalendrar i samma omslag.

Sextiotalets kalendrar var ibland bara korta inslag i andra barnprogram, och alla finns inte kvar. Av kalendrarna från 1962, 1964, 1965 och 1966 har bara enstaka avsnitt bevarats. Det som har överlevt är minnet av en tid när en brevbärare, en handelsbod eller en småstad räckte som julberättelse.

Två kalendrar sticker ut. Gumman som blev liten som en tesked, efter Alf Prøysens berättelser och med Birgitta Andersson i huvudrollen, blev så populär 1967 att den gick i repris nio år senare. Prøysen skrev för övrigt också julsången Mössens julafton. Och 1969 kom Tage Danielssons Herkules Jonssons storverk, den första julkalendern i färg.

Radion hade redan tre år på nacken när tv började. 1957 sändes Barnens adventskalender, 1958 Julbestyr på en bondgård och 1959 I trollskogen.

Sjuttiotalet var årtiondet då julkalendern blev vuxen, och ibland lite för vuxen enligt tittarna. Broster Broster 1971 var den första som kallades julkalendern i stället för adventskalendern, och den har beskrivits som en av de mest utskällda genom tiderna: svår att förstå, för lite jul och för mycket politik. Två år senare gick Mumindalen i TV2, som långt ifrån alla kunde ta in, och för första gången fick radion en egen kalender.

Teskedsgumman kom tillbaka 1976, i både tv och radio, och det året såldes 900 000 papperskalendrar, ett rekord som stod sig i minst arton år. 1978 kom Julius Julskötare med Björn Skifs, och samma år flyttades premiären till den 1 december. Året därpå kom Maria och Camilla Gripes Trolltider, som gick i repris 1985 och fick en uppföljare 2023.

Åttiotalets kalendrar blev mer personliga. Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen flyttade in med Albert & Herberts julkalender 1982, Staffan Westerberg tog med sig Lillstrumpa och Syster Yster 1983, och 1984 stod Staffan och Bengt för julstrulet.

1987 försökte SVT möta en lång tids krav på mer av julens kristna budskap. Resultatet blev Marias barn, en tecknad berättelse om Maria och Jesus. Den väckte i stället upprörda känslor, även i kristna kretsar, eftersom avsnittet om barnamorden i Betlehem ansågs alldeles för blodigt.

Året efter gick julkalendern för första gången direkt i sändning. I Liv i luckan med julkalendern dramatiserades berättelser som barn från hela landet hade skickat in, och Staffan Ling höll i tävlingar där tittarna kunde ringa in.

Om det finns ett guldårtionde är det nittiotalet, åtminstone om man frågar tittarna. Sunes jul 1991 och Mysteriet på Greveholm 1996 har vunnit varsin stor omröstning om bästa julkalender, och Pelle Svanslös 1997 kom med på topp fem i en av dem. Mer om omröstningarna finns längre ner.

Det var också årtiondet då julkalendern på allvar började bygga på kända barnböcker. Tomtemaskinen 1993 handlade om Pettson och Findus, och den gången sålde papperskalendern slut på de flesta ställen. Greveholm blev tre år senare den första kalendern med egen webbplats och ett eget datorspel.

Alla var inte lika förtjusta i allt. När karusellerna sover, Hasse Alfredsons kalender från 1998, spelades in på Liseberg och fälldes året efter av Granskningsnämnden för att ha gynnat nöjesparken. En av figurerna, en kanin, liknade Lisebergskaninen lite för mycket.

Tvåtusentalet började med Ronny & Julia och Kaspar i Nudådalen och fortsatte med Dieselråttor och sjömansmöss, där Brasse Brännström spelade kapten Enok. Den är en av få kalendrar från årtiondet som har tagit sig in på tittarnas topplistor.

Håkan Bråkan 2003 blev årtiondets mest omdiskuterade, med över 60 anmälningar till Granskningsnämnden. 2005 skrev Klas Östergren och regisserade Tomas Alfredson En decemberdröm, ett ovanligt namnstarkt par för en barnserie, och 2006 blev Lasse-Majas detektivbyrå den första julkalendern i hd.

Mot slutet av årtiondet kom figurer som barnen redan kände från tv: Allram och Tjet från Allra mest tecknat 2004 och Bolibompas Supersnällasilversara och Stålhenrik i Superhjältejul 2009. 2008 hade tv:s och radions kalender samma huvudpersoner men olika äventyr, Skägget i brevlådan i tv och Klappkampen i radion.

2010 fick Hotell Gyllene Knorren även en teckentolkad version, och Mysteriet på Greveholm fick 2012 en uppföljare med undertiteln Grevens återkomst.

En av de mest sedda var Tusen år till julafton 2015, där Erik Haag och Lotta Lundgren tog med en familj genom tusen år av svensk jul. Den hade i snitt 2,3 miljoner tittare per avsnitt. Ändå går den inte att se i dag. SVT och Sony är oense om rättigheterna, eftersom Sony menar att serien ligger för nära det brittiska format som Historieätarna bygger på, och SVT har själv kallat en repris mycket osannolik.

2018 hände något med tittandet. Storm på Lugna gatan sågs i snitt av 749 000 personer per avsnitt på nätet, 85 procent fler än året före, och sedan dess har tittandet på nätet fortsatt att växa.

Julkalendern fyllde 60 år 2020, och SVT firade med en webbplats där tittarna kunde se klipp från gamla kalendrar och rösta på sin favorit. Det årets kalender, Mirakel, fick dessutom en papperskalender med nytt omslag.

2023 var Trolltider tillbaka, 44 år efter originalet, med Trolltider – legenden om bergatrollet. 2024 hade Snödrömmar ett samiskt tema, och 2025 kom Tidstjuven, där elvaårige Clint reser genom historien för att rädda sin pappa och bland annat träffar Gustav Vasa. Den sågs i snitt av 1,65 miljoner tittare på nätet, fler än någon julkalender före den.

2026 är det dags för Den ofrivillige tomten. Mer om den, och om radions och TV4:s kalendrar i år, finns i nästa avsnitt.

Vilken julkalender som är bäst går inte att avgöra, men det har röstats om saken flera gånger. När SVT:s Öppet arkiv lät tittarna rösta 2016 deltog över 13 000 personer, och Sunes jul vann före Mysteriet på Greveholm, Trolltider och Gumman som blev liten som en tesked. I en annan läsaromröstning året innan, med drygt 1 600 röster, var det i stället Greveholm som vann med en tredjedel av rösterna, före Sunes jul, Tjuvarnas jul, Pelle Svanslös och Dieselråttor och sjömansmöss.

Den bästa julkalendern är den du såg när du var sju. Det har ingen omröstning lyckats motbevisa.

Någon omröstning om den sämsta finns inte, men det finns gott om kandidater som fick höra det när de gick. Broster Broster, Marias barn, När karusellerna sover och Håkan Bråkan hör alla till dem som har väckt mest ilska, av olika skäl, och de finns beskrivna i tabellerna ovan. Det vanligaste klagomålet genom åren är annars det enklaste: för lite jul. Granskningsnämnden har vissa år fått tiotals anmälningar.

En vanlig åsikt är att sjuttio-, åttio- och nittiotalets kalendrar var bättre än dagens. Det säger kanske lika mycket om åldern på dem som röstar. Vår teori: den bästa julkalendern är den man såg när man var sju år.

Vårt råd: se om din egen favorit tillsammans med ett barn i rätt ålder. Antingen håller den, eller så får ni något att prata om.

SVT:s julkalender 2026 heter Den ofrivillige tomten och har premiär tisdag 1 december. Hampus Nessvold, som fick idén på semester på Öland sommaren 2023, spelar advokaten Per. Han har glömt att dottern Edith fyller år den 1 december, tar en genväg genom skogen för att hinna köpa en present och försöker flytta på en släde som står i vägen. Släden lyfter, landar på Nordpolen, och där får Per veta att han är utvald att bli den nya tomten.

En advokat som glömmer sin dotters födelsedag blir tomte. Ungefär så känns december för de flesta föräldrar.

Joline Ingels Graham spelar Edith. Manus har Tord Danielsson skrivit, han som också skrev Jakten på tidskristallen och regisserade Kronprinsen som försvann, och Mikael Syrén regisserar. Serien spelades in under våren 2026 på Skansen och i södra Stockholm, där Kastanjegården i Hökarängen fick bli torg. Lucköppningen leds av Malin Olsson.

Radions julkalender heter Djuphavsjul och sänds från 1 december i Barnradion i P4 och i Sveriges Radios app. Den utspelar sig i framtiden, i en stad i en jättelik glaskapsel på havets botten där det är jul hela december.

I år utmanar dessutom TV4 med en egen julkalender. I 24 stjärnors julkalender, som bygger på ett norskt format, tävlar 24 kändisar mot varandra i jultävlingar på TV4 Play från 1 december, med Behrouz ”Berra” Badreh som programledare. Vinnaren koras på julafton.

Många gamla julkalendrar går att se gratis. SVT Play har en egen samling där några klassiker, som Trolltider och Stjärnhuset, ligger uppe året runt, och kring jul brukar Öppet arkiv plocka fram ett urval av äldre kalendrar. De flesta julkalendrar finns bevarade i sin helhet i SVT:s arkiv, med undantag för några av dem från 1960-talet.

Den som letar efter Tusen år till julafton letar förgäves, eftersom rättighetstvisten hindrar SVT från att visa den igen.

Ett tips för mellandagarna: gör en egen julkalendermaraton med ett avsnitt från varje årtionde. Barnen får se vad föräldrarna växte upp med, och föräldrarna får förklara varför det var så spännande med en brevbärare i en tv-studio.

Klockan är sju. Lucka nummer ett är hittad, den satt i ett fönster i hörnet, och sjuåringen har redan bestämt att årets kalender är den bästa någonsin. Det är den inte, säger pappa, som såg Sunes jul. Det är den visst, säger sjuåringen.

Båda har rätt. Julkalendern har aldrig handlat om att vara bäst, utan om att vara vår: den som gick just det året, när vi var just så gamla. Om trettio år kommer någon att minnas Den ofrivillige tomten på samma sätt som vi minns Greveholm.

Testa hur mycket familjen minns med julkalenderquizet här nedanför. Fler frågor om julen finns i vårt julquiz.