Adventskalender till barn och vuxna: så gör du en egen med 24 luckor

En adventskalender till barn är en nedräkning med 24 luckor, en för varje dag från 1 december till julafton. Den köpta sorten har choklad, lego eller leksaker bakom pappluckor. Den egna, som många kallar paketkalender, presentkalender eller julklappskalender, består av 24 små paket, påsar eller askar som du fyller själv. Den här guiden handlar om den egna.

Det som får ett barn att springa ut i köket klockan sex är inte förpackningen. Det är att något har hänt sedan i går.

Den egna kalendern har två fördelar som ingen butik kan slå. Du bestämmer innehållet, så ingenting hamnar i en lucka bara för att det fanns plats. Och du bestämmer takten: helgerna kan bli lite större, vardagarna lite mindre, och en del luckor kan innehålla tid i stället för saker. En lapp om att ni bakar pepparkakor i kväll väger ofta tyngre än en plastfigur för 30 kronor.

Nackdelen är lika tydlig. Någon måste hitta på 24 saker, köpa dem, slå in dem och hålla reda på vilken som ska öppnas när. Med två barn blir det 48 paket. Därför är planen viktigare än innehållet. Gör den en gång, i början av november, så blir december betydligt lättare.

Själva kalendern behöver inte vara märkvärdig. Den kan vara ett snöre med klädnypor, en skokartong eller en korg på hallbyrån. Det som får ett barn att springa ut i köket klockan sex en vintermorgon är inte förpackningen. Det är att något har hänt sedan i går.

Påsar på ett snöre är den klassiska hemmagjorda adventskalendern, och den enklaste att göra själv. Du behöver 24 påsar av papper eller tyg, ett snöre och något att fästa dem med. Den tar en kvart att sätta upp, rymmer ganska stora saker och syns från andra sidan rummet. Bruna smörgåspåsar fungerar utmärkt och kostar nästan ingenting. Tygpåsar kostar mer men håller i många år, och därför består så många köpta adventskalendrar att fylla själv av just tygpåsar.

Ett knep som sparar både nerver och innehåll: häng inte upp alla 24 på en gång. Sätt 24 numrerade klädnypor på snöret och häng dit dagens påse när barnet sover. Då finns det inget lager att tjuvöppna, och du kan byta innehåll i sista stund om lucka 17 fortfarande är tom.

Tomma tändsticksaskar är som gjorda för små saker: ett suddgummi, en hårsnodd, en vikt lapp, ett mynt eller en chokladbit. Limmar du ihop 24 askar till ett block får du en liten byrå med lådor som går att dra ut, och den blir oväntat vacker om du klär framsidorna med papper.

Byrån passar bäst för större barn och vuxna, eftersom innehållet måste vara litet. Av samma skäl hör den inte hemma hos de minsta. Köp tändstickor i stora askar om du vill ha mer plats, och lägg undan själva tändstickorna till adventsljusen.

Tomma toarullar är det billigaste byggmaterialet som finns, och de flesta hushåll har samlat ihop 24 stycken till december utan att anstränga sig. Börja spara i oktober. Varje rulle blir en lucka som du stänger i båda ändar och fyller med något litet. Barnet river upp papperet, och det är halva poängen.

Rullarna kan stå tätt i en låda, hänga i snören eller limmas fast på en kartongskiva i form av en gran. Pysselsugna barn kan få måla dem själva, men då ser de förstås kalendern före december. Det brukar vara värt det. Vill du ha en adventskalender som går att använda år efter år är påsarna eller byrån ett bättre val. Toarullar är en engångsvara, och efter julafton ser de ut därefter.

Men innan påsarna fylls behöver du veta vem de är till, för en adventskalender till en treåring och en till en trettonåring har nästan ingenting gemensamt. För de minsta är öppnandet hela grejen. En tvååring blir lika glad för papperet som för innehållet, och yngre än så leker barnet mest med snöret. Därför börjar många först när barnet är runt tre och har börjat förstå siffror och väntan.

En adventskalender till en treåring och en till en trettonåring har nästan ingenting gemensamt.

Lägg gärna samma sak i flera luckor till en tvååring. Hen minns inte att bilen i lucka 4 också fanns i lucka 11. Dela också upp en större sak på många dagar. En träjärnväg, ett dockskåp eller en bondgård med djur blir en hel adventskalender, och på julafton är leksaken komplett. Tänk på säkerheten med barn under tre år. Leksaker med smådelar är märkta med att de inte passar barn under 36 månader, och den märkningen finns där av ett skäl. Hoppa också över hela nötter, hela vindruvor, ballonger och lösa knappcellsbatterier.

Mellan fem och nio är adventskalendern som roligast. Barnet kan vänta, räkna och gissa och uppskattar både småsaker och uppdrag. Det är åldern för skattkartan i fyra delar, för pyssel som blir julkort och för biljetter som ger rätt att välja middag. Pärlor, klistermärken, reflexer, kortspel och små pussel är säkra kort.

Mellan tio och tretton blir det svårare, och det är här många föräldrar ger upp. Plastfiguren för fem kronor imponerar inte längre, och strumpor räknas som utfyllnad även när de behövs. Det som fungerar är saker barnet faktiskt använder, som läppbalsam, ett hänglås till skolskåpet eller ett skal till mobilen, blandat med privilegier: en sovmorgon, en ledig kväll från disken, rätt att välja film.

Till en tonåring är det enklaste rådet också det bästa. Fråga. Låt tonåringen önska till tre eller fyra luckor och fyll resten med förbrukningsvaror, små summor pengar och privilegier. Många tonåringar tycker att en kalender bara på helgerna är lagom. Pinsamt mycket uppmärksamhet varje morgon i 24 dagar är inte för alla femtonåringar. Färdiga listor med 24 luckor för varje ålder finns längre ner på sidan.

En egen adventskalender kostar precis så mycket som du bestämmer. Många föräldrar räknar med 10–30 kronor per lucka, vilket blir 240–720 kronor för en hel kalender. Med två barn är det dubbelt. Det går att komma mycket lägre utan att kalendern blir sämre, men det kräver en plan.

Det är lättare att säga nej till en fin sak i november om du vet att den skulle äta upp fem luckor.

Det billigaste tricket är att dela upp. Ett legoset, ett pussel, en träjärnväg eller en låda dockskåpsmöbler kan delas på 24 dagar, och det som kostade 200 kronor blir en hel kalender. Näst billigast är biblioteket. Låna 24 böcker, slå in dem och lämna tillbaka dem i januari, så får barnet en saga varje kväll utan att något har köpts. Loppisar, köp- och säljappar och tiokronorslådorna i matbutiken gör resten.

Vårt råd är att räkna baklänges. Bestäm totalsumman först och dela upp den sedan. Det är lättare att säga nej till en fin sak i november om du vet att den skulle äta upp fem luckor.

En adventskalender utan godis är lättare än det låter. Barn förväntar sig det de är vana vid, och en kalender som aldrig har haft godis saknar det sällan. Har den haft det finns en enkel kompromiss: godis på fredagar och lördagar och ingenting de andra dagarna. Fredagsmyset får en liten chipspåse, lördagen en bit julgodis, och resten av veckan får klara sig utan.

Det som fungerar bäst i stället för godis är spänning. En skattkarta som klipps i 24 bitar, en i varje lucka, och som på julafton visar vägen till något som har legat gömt. Ett recept som barnet får baka nästan själv. En liten leksak i en ballong som måste blåsas upp och smällas, för barn över åtta år. Fröer att så i en äggkartong. Och lappar, många lappar.

Chokladkalendern är ett kapitel för sig. Den är billig, den är tradition, och de flesta vuxna minns smaken av kalenderchoklad med blandade känslor. Den fungerar fint som komplement till en egen kalender, särskilt om den egna är gles. Två kalendrar är inte för mycket om den ena bara är en chokladbit om dagen.

En aktivitetskalender är en adventskalender där varje lucka innehåller något ni gör tillsammans, i stället för något barnet får. Det kan vara att baka pepparkakor, gå en mörkerpromenad med ficklampa, bygga en koja eller ringa farmor. Den kostar nästan ingenting och lämnar inga prylar efter sig, och det är ofta just den sortens december som barn minns när de själva är vuxna.

Planera för den december du har, inte för den du önskar dig.

Fällan är att planera för den december man önskar sig i stället för den man har. En tisdag med träning, läxor och sen middag rymmer inget pepparkaksbak. Lägg de stora aktiviteterna på helgerna och de små på vardagarna. Tio minuters dans i köket räknas. I år ligger helgerna den 5–6, 12–13 och 19–20 december, och den 13 december är både tredje advent och lucia. Luciatåg i pyjamas och lussekatter till frukost är alltså en självklar lucka.

Blanda gärna. Många familjer gör en kalender där hälften är lappar och hälften småsaker, och låter sakerna förbereda aktiviteterna: pepparkaksformarna i en lucka, degen i nästa. Behöver ni något att gå på finns julmarknader, julkonserter och andra julevenemang i hela landet. Att skriva julrim till julklapparna är också en utmärkt lucka.

En adventskalender till en partner, en vän eller en förälder är vanligare än man tror, och den blir ofta mer uppskattad än en vanlig julklapp. Det svåra är detsamma som med barn: att hitta 24 saker som inte är för dyra, för stora eller för tråkiga. Lösningen är också densamma. Blanda saker med tid och ord.

”Jag tömmer diskmaskinen” är en fin kupong en gång. Fjorton gånger är det ett schema.

Till en pojkvän, flickvän eller sambo fungerar kuponger och lappar bäst. En kupong på massage, frukost på sängen eller en vecka utan disk. En lapp med ett minne, eller tre saker du gillar med din partner som hen inte vet att du har märkt. En spellista. Ett utskrivet foto. Däremellan små förbrukningsvaror: favoritchoklad, en handkräm, ullstrumpor, en skraplott. Dyra saker i en adventskalender till en vuxen gör sällan större intryck än en riktigt bra lapp.

Till en vän eller ett syskon får humorn ta mer plats. Vätskeersättning med en vers om julfesten. En disktrasa med ett tryck. En amaryllislök som blommar först i januari, när allt annat är över. En egen adventskalender för vuxna kan också göras ömsesidig: ni gör varsin halva och öppnar varannan dag. Det halverar jobbet och fördubblar nöjet. Vill du skriva rim på paketen finns hjälp bland våra julrim.

En sak att undvika är kalendern som blir en lista över sysslor. ”Jag tömmer diskmaskinen” är en fin kupong en gång. Fjorton gånger är det ett schema.

Den vanligaste frågan i november är inte vad man ska ha i kalendern, utan om man ska ha en alls. Kritikerna har en poäng. Ett paket om dagen i 24 dagar och sedan en hög julklappar på julafton kan göra hela december till en enda lång utdelning, och mycket av det som hamnar i en typisk paketkalender är saker ingen hade köpt annars.

Om innehållet i en lucka skulle kunna ligga under granen är det för stort.

Försvararna har också en poäng. Många vuxna minns paketkalendern som något av det bästa med barndomens jul, och det de minns är sällan innehållet. Det är känslan av att någon hade tänkt på dem, varje dag, i en hel månad.

Vårt råd: låt kalendern vara mindre än julafton. Om innehållet i en lucka skulle kunna ligga under granen är det för stort. Håll luckorna små, låt några av dem vara tid i stället för saker, och flytta hellre en julklapp till kalendern än att lägga till en extra. Då blir kalendern väntan, inte en förtida julafton.

Med flera barn blir adventskalendern en logistikfråga. Den enklaste lösningen är en gemensam kalender där barnen turas om. Två barn öppnar varannan dag, tre barn får åtta luckor var. Låt alla öppna tillsammans den 1 december, på lucia och på julafton, så får alla de viktigaste dagarna. Aktivitetsluckor fungerar extra bra i en delad kalender, eftersom alla är med.

Väljer ni en kalender per barn ska de vara lika i ansträngning, inte nödvändigtvis i pris. Avundsjuka mellan syskon handlar sällan om vad paketen kostade. Den handlar om vem som verkar ha fått mest omtanke. Ett äldre syskon som får en köpt chokladkalender medan de yngre får 24 handinslagna paket märker skillnaden direkt.

Bonusbarn och barn som bor varannan vecka behöver en egen lösning. Ge luckorna till de dagar barnet är hemma, låt luckorna vänta tills barnet kommer, eller gör en helgkalender som bara öppnas när ni är tillsammans. Huvudsaken är att kalendern följer barnets dagar och inte almanackans. Annars blir den en påminnelse om dagarna som saknas.

Ingen regel säger att en adventskalender måste ha något i alla 24 luckor. De flesta familjer landar i en av tre rytmer. Varje dag är klassikern och fungerar bäst om vardagsluckorna är små. Små vardagar och stora helger ger en rytm som barn förstår direkt: en lapp eller en småsak på tisdagen, något roligare på lördagen. Adventssöndagarna ger fyra större paket, ett för varje ljus i adventsljusstaken, och passar den som tycker att 24 paket är för mycket.

Vill du ändå ha en lucka om dagen utan att det blir 24 prylar kan lapparna göra jobbet. En kalender med tolv saker och tolv lappar är fortfarande en hel kalender. Barnet öppnar något varje morgon, och du har bara behövt köpa hälften.

Nissebus och adventskalender är två sätt att räkna ner till jul, och de konkurrerar om samma sak: förälderns kvällar. Skillnaden är enkel. Nissen busar, kalendern ger. Nissen hittar på hyss och lämnar spår efter sig, kalendern har något att öppna. Det ena kräver idéer, det andra inköp.

Nissen busar, kalendern ger.

Att ha båda går utmärkt, så länge den ena är lätt. Låt nissen leverera kalenderluckan vissa dagar, så att dagens påse hänger på nissedörren i stället för på snöret. Eller låt nissen bara skriva ett kort nissebrev på helgerna medan kalendern sköter vardagarna. Det som inte fungerar är fullt nissebus och full paketkalender samtidigt. Det är två heltidsjobb i en månad som redan är full.

Adventskalendern kommer från Tyskland. Berättelsen om den första handlar om Gerhard Lang, en pojke som i slutet av 1800-talet längtade så mycket till jul att hans mamma bakade 24 kakor och satte fast dem på en kartong, en för varje dag. Som vuxen blev han tryckare, och i början av 1900-talet gav han ut en papperskalender med 24 julmotiv. Luckorna kom på 1920-talet.

Den första svenska adventskalendern kom 1934. Den hette Barnens adventskalender och såldes av Sveriges Flickors Scoutförbund. Elsa Beskow fick först frågan om att rita den men hade inte tid, så uppdraget gick till Aina Stenberg-MasOlle. Hon fortsatte att rita scouternas kalender i många år.

Radion började sända en egen kalender i slutet av 1950-talet, och 1960 kom den första i tv. Den hette Titteliture. Sedan dess har SVT:s julkalender premiär den 1 december varje år, samma morgon som den första luckan öppnas i köken.

Den hemgjorda paketkalendern har ingen känd uppfinnare. Den har vuxit fram vid köksbord, ett snöre och en påse i taget, och den är vid det här laget lika svensk som den tryckta. Mer om adventstiden, ljusen och söndagarnas datum finns i guiden om advent.

Tillbaka till köksbordet och den tomma påsen. Lucka 17 behöver ingen sak från en butik som har stängt. Den behöver en lapp. ”I kväll får du stanna uppe en kvart längre och välja sagan.” Det tar trettio sekunder att skriva, kostar ingenting och är, om man frågar barnet en vecka senare, en av de bästa luckorna i hela kalendern.

Det är hela hemligheten. En adventskalender behöver inte vara fylld med saker. Den behöver vara fylld med dagar, och med någon som har tänkt på varje dag i förväg.

Resten är tejp och påsar.